Kan man vara svartsjuk på någon man kan knappt har träffat eller pratat med? Alltså sådan typ av svartsjuka man känner när någon man har känslor för att med någon annan. Detta är en jättekonstig känsla har aldrig varit med om det tidigare och sitter och känner hur jävla löjligt det e. Sen kanske det är så att det inte är han jag egentligen saknar/vill ha utan en annan person som han ibland är äckligt lik fast utseende mässigt snyggare. Söta Martina tror att det är universum typ testar mig och ser ifall jag verkligen kan släppa och gå vidare. Fast jag älskar honom fortfarande och kanske alltid på ett eller annat sätt kommer att göra det så måste jag släppa det och den trygghet det har varit för att kunna bli lycklig i framtiden, jag måste sätta mig själv före honom. Han är för svag för att inte föra över det på mig han är för svag för att inte använda min smärta som bränsle. Så det är bara att släppa och gå vidare.
Hur ont det än gör.
Idag blir det skriva uppsats hela kvällen och imorgon blir det disneydag med carro :D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar