kära kära one tree hill älskade grey

Solen gör som vanligt intrång i mitt rum. Kan det inte bli lite molnigt så jag kan titta på grey eller oth och slöa i soffan innan jag ska duscha och åka till örebro för att gå på blåvitt med Johan :D Skrivit lite på mitt lilla pm också så det borde bli klart snart! Så kan jag titta på grey å oth och mysa med Johan hela helgen utan något dåligt samvete! När jag träffade honom i söndags var det så kort å intensivt så det känns lite som en dröm en helt underbar dröm. Att ha ett långdistansförhållande suger riktigt mycket faktiskt. Jag fattar inte hur du klarar av det suchi jag fattar inte. Jag bor bara åtta mil i från min och du har vell snarare 150. Att bosätta mig mitt i skogen långt bort i från sin familj mm underlättar vell inte direkt. Jag saknar alla mina älsklingar varje dag för det är sådan jag är. Jag har ingen aning om hur många månader det kommer att ta innan jag får träffa suchi igen..det känns lite tungt vissa saker el rättare sagt det är värre vissa dagar..kommer och tänka på tiden då vi träffades många kvällar i veckan å spelade kort å tittade på tv eller tog långa promenader tillsamans. Men vi växer upp och vissa är dumma nog att flytta till andra sidan landet;) älskar dig vännen för höras snart igen!

nej nu ska jag städa å fixa lite så ska jag snart träffa min stora kärlek!

Honkistonki

I still can`t believe that you are mine

Jag låter mina ögonlock sluta sig känner hur tröttheten tunger ner mig. Just då känner jag din ena arm som sluter sig runt mig och tar ett stadigt tag om min ena hand. Samtidigt trycker du din varma kropp mot min kalla och dina läpper som ömt kysser mig i nacken. Jag njuter något enormt och vänder mig om och kysser dig. Vi skojar lite och litttlar varandra samtidigt så tittar jag in i dina ögon som bara lyser av lycka fullständig lycka. Mina ögon öppnar sig och jag inser att du är långt borta och att jag ligger ensam på madrassen i arbetsrummer hemma hos mina kusiner. Tårarna rinner ner för mina kinder och det hugger till i bröstet av den jobbiga saknaden men även ett litet leende på mina läppar....

Kvällspigg!

Då var jag tillbaka i hyttan igen efter ett besök i storstaden örebro. Jag är dessutom för första gången (sedan vi spelade poker tror jag) kvällspigg! Men alla som känner mig vet ju att sekunden jag lägger huvudet på kunden så kommer jag att somna som jag har gjorde sedan jag var en liten baby.
Jag fick dessutom världens ryck och ville skicka sms till någon bara för att ha någon att snacka med. Men då var klockan halv tolv å dom flesta är på väg till sängen. Utom en som väldigt sällan sover så tidigt å jag har typ åtta nummer till den personen utan just det nya som ligger på min nya lur som ska på lagning...attans också!
Jag skulle ju kunna skicka ett mail för att få tag på numret men det känns lite väl desperat tycker jag..även för mig;)
Jag satt dessutom och tittade igenom gamla sms på min nya gamla lur. Naturligtvis så blir jag lite halv nostalgisk även om det bara var ett år sedan...men vissa är starka behöver typ bara läsa dom för att kunna säga vilken tid på dygnet det var, var jag var någonstanns när jag fick det, hur jag kände osv på gott och ont. Vissa gör mig glad som en solstråle andra påminner mig om gamla känslor och inte så glada miner. men men så är det ju alltid.
Jag ska nog sätta upp vissa saker folk har sagt på väggen för att göra mig glad under tunga dagar. Nu borde jag sova!

Gonattens
Honki stonki

Jag hatar sådana som du..

Jag vet att det inte var menat så, jag vet att det inte har med mig att göra men ändå så gjorde det ont....jag vet att du inte hatar mig. Men det var inte en dag då jag kunde hjälpa för min egen smärta var för stor. Det var att begära för mycket. Du vet att jag inte kommer släppa taget för det ligger inte i min natur. Det är så hemskt jobbigt när du så gärna vill hjälpa någon som du bryr dig om men du har verkligen ingen aning vad du ska säga för vad du än säger så kommer det ändå inte hjälpa. Jag hoppas verkligen att din smärta snart minskas iaf..jag hoppas verkligen att du får ett bättre liv.

Honki stonki

Inte ens regnet gör mig gladare...

Det är alltid jobbigt..varje gång är det tungt. Det är såå svårt att le när man egentligen bara vill börja gråta hysteriskt eller ringa en speciell vän och gnälla på smärtan i bröstet. Jag varken orkar eller vill vara denna positiva mupp som bara ser det bra osv...för ett tag vill jag vara denna deppiga mörka filur som bara tycker att alla sviker och att livet är hemskt...inte ens en regnig ledig eftermiddag har kunnat få mig att le. Jag skulle verkligen vilja sitta uppe hela natten och äta något riktigt dåligt och titta på någon serie eller gå hela natten....ojj va busigt jag vet men ändå..eller göra va fan som helst som får mig att släppa denna skiten som jag inte borde tänka på. Nej nu loggade min suchi in så nu är det dags att sluta skriva om mina inre negativa tankar och snacka lite skit!

Honki stonki

Tycker sååå synd om dig....

Då hamnade jag här hela av slump. Men var länge sedan jag skrev så det är nog dags igen. Idag har jag medverkat på min första flashmob! Det var väldigt kul och träffade en kul roliga person. Sedan fick jag trösta mitt lilla buuuuustroll och nu är hon på fest och verkar ha riktigt kul. Har dessutom fått lite panik över hela csngrejen och måste snabbt fixa arbetet så jag får tillräckligt med poäng och pengar! Men får fixa det nu i veckan och har pengar så jag klarar mig en månad å lite till...Så jag borde klara mig ett tag till! Imorgon ska jag å buuuuus in till stan och shoppa loss! Eller nja kanske inte men iaf något klädesplagg blir det iaf! :D Köpte present till min buuuuus idag också och jag är ganska säker på att hon tycker om den...nej nu är jag trött!

Honki stonki

Ung vänster sommarläget (L)

Då har jag lekt kommunist i skogen i nästan en vecka:) Massa intressanta föreläsningar, bad, musik, diskussioner, människor....Nu är jag hemma och det betyder plugga på anatomitentan som jag ska skriva den 21 aug och jag årkar fan inre göra den ytterligare en gång så nu ska det pluggas! Men ikväll blir det lite paus då ska jag, buuuuus å jens gå och skratta lite vilket jag vi alla tre kan behöva...nej nu behöver jag plugga en stund och sedan äta! Måste köpa en present och jag har typ ingen aning på vad fan jag ska köpa men men...

Honki stonki

Okm

Pokerkväll :) Underbar pokerkväll :) :)

Trotts fattigdom, dåliga fotbollsresultat, dumma csn mm så har jag ett stort leende på läpparna. Hade pokerkväll eller pokernatt kanske stämmer bättre. Först så fick jag hubbe att ta sig ner från uddevalla, vovven var här, linus var här, sascha var här, sedan kom även buuuuus och Jens senare på natten för att spela lite poker:) Det var mysigt och roligt och sedan lät det som det skulle bli mera spel om typ två veckor i uddevalla. I år kommer det nog vara ganska jobbigt att åka tillbaka till hyttan. Jag vill att sommar typ ALDRIG ska ta slut!! När den tar slut flyttar min underbara vän 100 mil härifrån i blir kvar där i minst sju ÅR! Sedan så ska jag åka tillbaka till hålan mitt i skogen som är ganska okej när man väl är där men just nu känns så där lagom rolig att återvända till. Sedan kommer inte min älskling vara där med mig vilket kommer vara tungt, sedan måste jag lämna allt underbart här, alla underbara människor, all frihet och blåvitt! Alla underbara matcher, det är som en drog man vill bara ha mer hela tiden! Jag älskar Göteborg, Jag älskar västkusten och vad det nu innebär. Jag kommer sakna regnet det underbara regnet och min underbara familj. Men måste plugga färdigt och sedan blir det antagligen Örebro för kärleken drar för mycke.

Suck :(
Men men har flera veckor kvar! Nu ska vi vara glada och tänka på stenen som lyfts från mig utan att personen i fråga antagligen inte märkt något alls! hehe

Kärleken till sporten, kärleken till fotbollen men kanske framförallt kärleken till blåvitt! Jag måste säga att jag tycker synd om er som aldrig för känna känslan av att stå mitt i klacken på en fullsatt hemmamatch när alla sjunger för fulla halsar eller känslan när ditt älskade lag tar sm-guld. Den enorma späningen och glädjen man känner är svårt att få folk att förstå som bara tycker det är tråkigt eller meningslöst. Men lika mycket som man kan slukas in i spelandets värld ( i olika former) så går det att göra det samma med idrotten. En fördel är att du ofta kan hålla ett ganska avslappnat samtal med en stor del av denna befolkningen genom att diskutera en massa i drottens värld plus att det är ju alltid kul att titta på när andra svettas;)

Nu börjar jag bli en smula trött kan detta bero på att jag la vid sju på morgonen? :) Men ibland måste man leva lite också! Det är något speciellt med att vara vaken så länge så att det är ljust ute igen..även om min kropp ofta börjar gnälla på olika sätt. Som sagt det är nog bra att jag inte träffar dig oftare än vad jag gör ;)

Honki stonki

Vi kan inte leva med dom och vi kan inte veta utan dom..

Jag har funderat på varför man kan diskutera killar så enormt mycket? Det är enkelt för att dom hela tiden ger en dubbla signaler och har en oförmåga att säga så här vill jag ha det! Utan allt är bara en suddig dimma. Vad är det med grejen att inte höra av sig? Jag har aldrig fattat den! Jag kan fatta själva grejen med att man vill att den andra personen ska ta första steget och man vill inte vara för på. Men ibland undrar jag ifall dom har en on/off knapp som gör att dom kan göra en massa andra saker mer eller mindre oberöda även om dom inte har pratat med tjejen dom älskar på över en vecka.....jag är fortfarande övertygad om att ganska mycket av deras ibl underliga beetende har med rädsla och feghet att göra...å de har många killar en hög dos av...

honki stonki

Rädslan förstår mig mer

Då sitter jag i en husvagn i västerås och för några dagar sedan satt jag i en stuga på bohus malmön lite sådär lagom packad med min bästa kompis och några killar. Då fick jag meddelande som fick jag att känna som någon hade vridit tillbaka klockan ett år tillbaka i tiden för att bestraffa mig för att jag inte uppskattar det jag har nu mer än vad jag gör...

Misstro mig inte förra sommaren var fantastisk på sitt sätt. Jag var modig, stark, hade mitt första riktiga jobb och var omgiven om människor som jag älskar. Men samtidigt var den hård, smärtsam, ensam och jag var rädd och kände mig svag. Det fanns saker då som räddade mig för att ramla långt ner i träsket. Sascha var en av dom..hubbe hade sin del men framförallt så var det min beslutsamhet att jag var tvungen att rädda mig själv och sluta känna mig som ett offer. Jag insåg att hur mycket du älskar spelar ingen större roll om du inte får något tillbaka. Om du gång på gång blir slagen av dom vassa orden gång på gång. Jag smällde till min rädsla med ett ordentligt slag så att den var medvetslös tills jag inte kunde ta tillbaka min på många sätt svåra handling.
Jag har många gånger efter det undrat hur mitt liv hade sätt ut om jag inte hade gått tillbaka. Men jag ångrar aldrig mig för det jag har idag är så underbart att jag skulle aldrig vilja vara utan det. Jag ångrar aldrig att jag var stark, jag ångrar aldrig att jag gav kärleken ännu en chans. Speciellt inte när jag tittar på glädjen i hans ögon och ser hur otroligt mycket han älskar mig. Jag hade rätt. Jag gav det tid, jag gav honom tid och jag trodde på oss när ingen annan gjorde det och för det är jag stolt över mig själv och över var vi är idag.

Alla kärlekshistorier är inte kärlek vid första ögonblicket utan gamla ex och rädsla för att öppna sig..riktig kärlek är smärtsam, vacker och något som du ständigt måste arbeta med och slåss för..det slutar inte alltid vackert det slutar ganska ofta med brustet hjärta men att inte ge det en chans är så mycket värre..att aldrig för känna på det sättet är inget jag skulle någonsin skulle vilja gå miste om...

Så länge vi båda andas

HOnki stonki

Så länge vi båda andas

Long time no see

Jag borde verkligen gå hem och lägga mig men man gör sällan som man borde göra. Har varit och hälsat på min underbara vän som fyllde år. Där låg hon på sängen och läste inget ont anande när jag kom instövlande med en väldigt fantasifullt inslagen present. Så nu har jag softat, promenerat och supit på bohus malmön med min bästa vän och det är bara en person som gjorde att jag ville åka hem överhuvudtaget. Vi hinner vell träffas en halvtimme el något innan jag ska åka vidare till västerås..Ska bli så mysigt att träffa mamma men saknaden är ibland som en tung sten i bröstet som får tårarna att rinna så fort en tanke svävar i den riktingen..det kommer krävas en jävla massa kladdkaka och buffy för att kunna njuta av tiden med min camillosar.

Trots all kärlek och saknad så har jag en fråga jag skulle vilja fråga men jag vågar inte för sanningen skulle antagligen göra mig väldigt ledsen..för vem fan vill dela hjärta med någon? Även om han är min i praktiken..Jag skulle gå över eld och vatten för den kärlek jag känner men frågan är vad skulle han vara villig att ge upp för hans kärlek till mig? På ett eller annat sätt så hittar alltid de förflutna ett sätt att påminna mig vad som varit och troligen aldrig låta mig glömma helt...

first of all, you don't know me. second of all, you don't know me

hamnade för en stund sedan i en blogg där person i fråga var mer eller mindre besatt av one tree hill som iförsig är en helt fantastiskt serie på många vis men det hela kändes en smula extremt eller rättare sagt andra än jag skulle nog tycka det...jag som kan sitta natt och dag och titta på youtubevideos från one tree hill, buffy, grey`s anatomy mfl..jag älskar att fastna i deras värld..jag älskar dom för deras styrkor och svagheter.....jag älskar att vara lite nördig..jag älskar att skratta och glädjas med dom i svåra tider och att gråta med dom när livet sparkar dig hårt i magen gång på gång.

Jag har lovat mig själv att jag ska leva livet fullt ut, jag vill aldrig att jag ska bli gammal och bitter och tänka på allt som jag aldrig fick uppleva eller aldrig vågade göra. Ibland anser folk att jag är galen som gör vissa saker men jag vill inte leva ett liv fullt av ansvar, säkerhet osv jag vill ha ett liv fullt av passion för allt vad livet har att erbjuda..
allt från galna resor till våga vara sårbar..jag har aldrig vara någon pluggis utan jag pluggar endast så mycket som krävdes för att överleva och anledningen till det är enkel det är inte värt det..alla missade kvällar med vännerna eller timmarna gråtande med buffy....jag är en väldigt känslosam person jag skrattar, gråter osv i en enda röra och jag bryr mig inte vad folk tycker om det...jag bryr mig enormt mycket om andra människor och jag försöker alltid vara förstående men inser även att ibland måste du låta vissa du älskar gå för att inte bli lika skadad som dom är...jag älskar att vara denna vrickade, knäppa person jag är..jag tror man behöver vara lite knäpp för att överleva dagens stressande, krävande och smärtsama samhälle..

Nog om mitt galna liv..jag har suttit och samlat lite citat och funderar på att köpa någon bok och skriva ner dom bästa och galnaste om livet......jag har ju alltid lite små nya projekt som blir halvfärdiga innan jag tröttnar och kommer på något nytt som verkar spännande...jag kommer vara en sådan galen tant med halvt färdiga husprojekt som tillslut mina vänner får ryck på och hjälper mig att fixa klart dom;) hehe

HALEY: This Grease thing is a lie. I mean, what, you turn into some spandex wearing, cigarette smoking hussy and you get your man? That doesn’t work.
BROOKE: You were smoking?
HALEY: Even if it did, this is not who I am. I’m a tutor. I’m-I’m a… nerd!

Honki stonki

The heart has reasons that reason can not know

Jag satt och tittade på one tree hills säsongsavslutning för en stund sedan och så kom jag precis att tänka på hur vore de speciella ögonblicken i ditt liv utan kampen och smärtan?? Hur vore den stora kärleken om det bara var en march på rosa moln? Om vi aldrig kämpat för någon om allt bara kom skulle vi då missa vårt livs kärlek i förbifarten?

Jag tror inte att kärleken hade varit i närheten så fantastisk utan motgångarna i våra liv...många hade svårt att förstå hur jag kunde leva ihop med en person som jag var kär i men som inte hade känslor tillbaka..för det första så var jag ganska säker på att han bara förnekade för sig själv och för det andra efter allt som har hänt i mitt liv så har jag en väldig styrka och tro på att min instinkt och hjärta hade rätt...jag säger inte att det inte var smärtsamt eller att det är något som jag rekommenderar men i slutändan var det magiskt och jag har aldrig varit lyckligare än vad jag är just nu...

nej nog om kärlek eller iaf den sorten...

Jag har funderat på en annan sak..var fan kommer folks besatthet av att ha det rent runt sig el rättare sagt ha det kliniskt rent runt sig för jag fattar att folk inte vill ha det som jag har haft det vissa gånger. Men jag menar när dom får spel på att det ligger lite saker framme osv...hur gör det ens liv bättre att ha det kliniskt rent?? Hur gör det en till lyckligare? Vad ger dom rätten att prata nedlåtande till dom som har insett att det finns viktigare saker här i livet? Jag är trött på att folk som är ordningsamma i hemmet ofta anses vara "duktigare" eller på något sätt en bättre människa...jag har sätt stressen i deras ögon över oreda och även över att jag inte verkar bry mig utan tycker det känns mer personligt och mer hemtrevligt med lite damm i hörnen..hur kan det vara hälsosamt?

En annan intressant sak är att alla tv-serier, filmer mm säger alla samma sak att pengar å karriär inte spelar speciellt stor roll om du inte har kärlek i ditt liv men ändå så fortsätter den enorma hetsen efter att vara smalast efter att ha mest pengar och efter den perfekta karriären...hur hänger det hela ihop? Alla vet vad som egentligen borde betyda allt men hur många skulle slänga sin livs karriärchans i havet för kärleken? Jag skulle antagligen men hur många fler...men jag är ju å andra sidan kär i kärleken i alla dess former...

När min älskling pussar på mig och tittar mig i ögonen å där ser jag hur lycklig han är med mig eller när min buuuus inser att jag är på besök å halvt skriker å halvt gråter för att hon är så glad att se mig...när nästan hela min släkt gråter när mamma läser dikten jag skrivit till henne...det är då jag inser att det är nog mer än bara att jag haft "tur" jag har nog gjort något rätt också för att förtjäna att vara såpass älskad...

Honki stonki

New moon

Nu är jag mitt i mitt flytt/städkaos jag packar å packar å med blir det saker överallt men samtidigt jag bryr mig inte om det är saker överallt jag tycker det mest känns hemtrevligt och det ger mig en känsla av lugn. Min senaste besatthet av twilight-serien får vänta lite..jag tillåter inte mig själv att läsa när jag ska gå å lägga mig för då kan jag fastna och läsa hela natten och det är inge bra just nu...

Mitt simkort till min mobil har på sistone inte funkat (men borde funka snart igen)..detta trodde jag skulle ge mig panik men tvärt om så är det ganska skönt..jag är här mitt i skogen ingen kan ringa mig osv det var rätt skönt faktiskt plus att gamla plågsamma tankar nu verkar ha släppt taget om mig och jag känner mig fridfull och glad trotts av högen med skolarbete och att Johan ska flytta..trotts allt så känns livet ganska bra och inte stressen av ifall jag får sommarjobb eller inte verkar påverka mig direkt heller något mer...

-Life is not always black and white..you can`t look down at someone before you have been there yourself..everything is not always that easy..life is not just black and white...

I love you baby

Jahopp då ska jag snart åka hem igen då. Imorgon går lasset hem igen och det ska bli sååå underbart att träffa Johan igen saknar honom väldigt mycket jag hoppas fortfarande att det ska bli lättare med tiden att saknaden inte ska vara lika jobbig ssom den är nu..men det brukar bli lättare när jag har fått höra hans röst igen. Nu ska jag bara njuta av att vara med honom av att ha en hel sommar där vi kan njuta av varandrats sällskap daag å natt.....
Annars har första maj å valborg varit helt underbart med familj å vänner plus fantastiskt väder! :)
Men som sagt imorgon bär det iväg till hyttan och då¨blir det nästan sex timmar på buss till hällefors och sedan hämtar en väääldigt snäll klasskompis till mig där så jag kan ta mig till hyttan..för sista bussen till hyttis går 18.10 och jag är där med swebuss 18.35 säger bara smart där länstrafik! Men nu ska jag nog sova....

Gonatt!!

Honki stonki

If a gave you my life

Jag sitter i min säng, i min pjamas och tittar på youtubevideos på onetreehill mojs och så inser jag helt plötsligt något och känner hur tårarna rinner ner för min kinder...men detta är nog mitt livs andra gång som jag gråter av lycka...första gången var den 5 januari och jag satt helt naken i min säng och tittade på min underbara fojkvän som tittade tillbaka på mig och jag sa -jag älskar dig detta var något jag försökt att inte säga för den smärtan de ger när den andra inte kan säga det tillbaka..men så tittar han tillbaka på mig medan jag lite ångrar att jag sa det och så efter en del trevanden så säger han -jag älskar dig till mig..detta var ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma...då grät jag endast av lycka..Idag var den andra gången..och idag var det egentligen ingen speciell händelse som sist utan han skrev på msn " men en go kratta" efter att jag hade sagt att han skrev som en kratta..detta i samband med att jag såg en video och jag insåg att min kärlek till honom hade hade kommit till en högre nivå..jag tänkte på att han skulle komma hem om en stund och jag fylldes av glädje..jag kände inte längre ångesten för att han ska flytta utan jag kände bara glädje och lycka över vad jag har och över vad vi kommer att ha under en lång tid framöver..

Love can be pretty great...

Honki stonki

Tre år i Dingle

Det har nu gått två år....................................

Här är ett dagboksinlägg jag skrev strax innan studenten:

"jag har under en lång tid försökt att inte tänka på el förtränga alla tankar om hur nära studenten e nu går det inte längre har en hel del att plugga ifall jag ska hinna färdigt i tid och igentligen vill ja bara slappa å njuta av tiden som e kvar.....å så pratar man me sl inte så bra för då börja vi diskutera hur hemskt det hela är hur lite tid de e kvar hur mycket vi har att göra å så fan vad jobbigt !!!
Igentligen e ja jävligt skoltrött men de handlar inte om att jag kommer att sakna allt pluggande de e att jag kommer att sakna de tre bästa åren i mitt liv. Hur jag fasar inför att behöva flytta ifrån mitt hem å ifrån ” min familj ”.....fan ta dig nu blev ja ju deppig har jag varken lust el tid med....

Domedagen 27/4 :( :( "

jag tror jag skrev det den 1 mars 2007

Men som sagt tiden rullar på och det var nu ett tag sedan studenten och mycket i mitt liv har ändrat sig det finns personer från den tiden som har försvunnit ur mitt liv och sen har det tillkommit några..jag kommer aldrig någonsin ångra den tiden som var...sommaren efter studenten var på många sätt den värsta i mitt liv..hemma var det ett mindre helvete mina föräldrar skulle skilja sig, jag var kk med johan och det var allt annat än lätt att vara med någon som egentligen vill ha någon annan men samtidigt fick jag en möjlighet att fly någonstans, saknaden av dingle var enorm och jag saknade min vänner väldigt mycket.........

Idag är mitt liv ändå bra det känns som jag mår bra, har en massa vänner runt mig som betyder en massa, min mamma har det bra igen, jag är lycklig tillsamans med Johan och min fysiska och psykiska hälsa är mycket bättre...men vissa dagar kan jag bara drömma mig bort till livet jag hade då när jag var där..det är dock väldigt skönt att slippa all dramatik som jag hade både hemma hos mina föräldrar och på dingle för jag lovar er trycker ni ihop över hundra 16-åringar som de flesta mår just då eller har mått psykiska dåligt i små trånga rum då kommer det bli en ganska dramatisk tillställning;)

I see you..i love you...

Bara för att en person ser glad ut och är framgångsrik betyder det inte att det inte har ett helvete inombords..känns som många som har lyckats har haft en jobbig uppväxt..man kanske behöver veta hur jävligt livet kan vara eller ha vana att kämpa för att verkligen nå sina riktigt stora mål? Det är ofta så att antingen bryter du ihop av all smärta eller så växer du dig stackare än någonsin tidigare förut..jag tror att starka personer hitta styrkan i de små sakerna i livet och jag tror vi behöver dom för att orka med det hårda livet..all smärta, all besvikelse, alla hårda ord och jag tror att vi kan bara gömma oss från sanningen en viss period en dag kommer allt det vi gömt undan och knacka på dörren och frågan är du redo när det väl gör det?

"förlåtselse ges inte för att de förtjänar det utan för att de behöver det"

Är du beredd att förlåta dom som förosakat dig smärta?

Jag är en väldigt förlåtande person men även jag har en gräns................................

honki stonki

You are the sun in my life

Det är lördag en helt underbar lördag! Igår blev pm:et klart och idag ska det bli promenad, sola och bara njuta av livet...det blir nog även att packa lite inför flytten och även att titta på blåvittmatch på tv!! På onsdag ska jag åka till götet igen och har en hel del inplanerat bla köpa present, bio, äta på restaurang och träffa lite kompisar..min älskade kusin fyller 20 den första maj vilket känns jätteskumt..men jag är så stolt över den personen han är idag och jag saknar honom så mycket när han bor så många mil bort..alltid när jag känner mig nere kan jag alltid krama honom så mår jag bättre igen för jag vet att han alltid kommer att finnas där vid min sida.....

Honki stonki

A girl like you are impossible to find

Igår pratade jag med min blivande hyresvärd och jag ska flytta in den 14 maj! Jag har dessutom tänkt en del på vad som händer om jag inte får jobb i sommar och det hela ändå inte så förjävligt jag har ändå så mycket pengar att det går nog även om det kommer bli tajt och mitt sparkonto kommer att stå på noll när sommaren är slut...men det kommer att vara okej och annars skulle jag säkert kunna låna lite pengar av släktingar. Jag är även stolt över mig själv som tränade igår fast jag inte kände något motivation och det var ganska kul när jag väl var där...men nu är det dags att packa lite till som planeringsfreaket jag är...

Honki stonki

My belive in love is back..

Kärlek är något som jag under en lång tid har trott på..jag har trott att dom som är menade för varandra kommer förr eller senare att hitta till varandra..jag tror på att kärleken kan rädda ditt liv bara du låter den göra det..jag tror även på att det är inget man ska vara rädd för..Ibland tror jag bara att jag behöver påminna mig själv om detta genom olika typer av kärlekshistorier..

Efter att jag verkligen har sett baksidan av kärleken så har jag kännt tvivel på dess styrka och krafft. Men var skulle jag vara och vem skulle jag vara utan den? Utan min mammas kärlek till mig? Utan Jennie och hennes familj? Utan Mina vänner? Utan Johan?
Kärleken kan göra dig till den lyckligaste personen på jorden bara du låter den...

Jag har börjat att packa nu lite inför flytten som nu är mindre än en månad bort..egentligen vill jag flytta nu på en gång! Dock så får jag dubbla hyror vilket jag inte har råd med..men det känns bra att börja packa redan för tiden rullar på fort..plus att det är ganska mycket saker som ska packas ner i olika lådor..hela flytten från johan känns inte lika tung längre det känns som jag har fått nyfunnen tro på vårat förhållande...:)

Honki stonki

Den nystartade kulan dog redan vid startlinjen...

Universiumet hatar mig!! Eller är det ödet som försöker få mig att fatta något?
Iaf efter att jag hade chattat med schlemm häromdagen så beslöt jag mig för att en gång för alla släppa alla gamla negativa känslor runt mitt och johans förhållande (för er som inte vet så var vi kk och bodde ihop i över ett år och under den tiden var jag kär i honom men han inte i mig, det var iaf vad han sa även om allt han gjorde visade de motsatta. Till slut "gjorde jag slut" och efter två veckor så hade han ändrat sig..men även efter det så hade jag svårt att släppa in honom igen..detta var nu åtta månaders sedan och en dag).

Jag har iaf fått tillbaka tankarna på den här tiden och det var en ganska mörk tid på många sätt. men nu hade jag som sagt bestämt mig att satsa allt på ett kort och verkligen satsa på vårt förhållande dvs försöka släppa allt gamalt...men så tittar vi på onetreehill och i det avsnittet så säger julian till brooke att han älskar henne men hon säger det inte tillbaka..detta känner jag allt för väl igen för det sa jag till honom när vi var kk och även sen när vi blev tillsamans utan att få höra det tillbaka..för att göra hela saken ännu bättre så var det ett annat par som gjorde slut för att deb tyckte att det var bäst för skills skull...hur ofta händer det i verkligenheten egentligen??
tycker ofta det händer i serier men känns inte som det är så vanligt i verkligenheten att man gör slut för den andra personens skull...

Det ville jag egentligen hade Johan hade gjort under våran kk-tid för jag var inte i närheten tillräckligt stark för att göra det själv även om jag det enormt ont att vara i en sådan relation. Tänkte typ att det var bättre att ha någon än ingen alls vilket det säkert var under ett väldigt kort perspektiv men i det långa loppet får man djupa sår av det och fula ärr som tar lång tid att läka...

Iaf jag bestämde mig för släppa allt och satsa..delvis för att jag tror inte vårat förhållande överlever en flytt annars och för att jag ska må bra...men att se det avsnnittet var som att få ett slag i magen..men jag får vell ta det som schlemm säger att jag får se det som en utmaning och inte som den dumma rösten i mitt huvud vill..dvs att jag inte borde ha gått in i detta förhållandet efter allt som varit..men jag älskar honom och vill satsa på det här! Så nu ska jag försöka glömma och verkligen förlåta det som varit och gå vidare!

Honki stonki

Dags att låta mig själv vara lycklig...

Nu har jag en helg framför mig vilket brukar göra mig på bra humör vilket det gör även en denna gång :) Just nu sitter jag i lång msnkonversation med schlem och lite allt möjligt skräp som brukar ta ett bra tag:P det gör mig dock inget för jag tycker det är roligt och givande..jag älskar mina "mitt-i-natten-konversationer" med folk både när man träffas och via andra apparater..det är något speciellt med att sitta och snacka hela natten..och det hela blir ännu lite mera speciellt när man ser det ljusna utanför och håller på att bli nästa dag..det blir sällan av dock delvis pga typ hela dagen efter blir förstörd av trötthet och att jag sover halva dagen...dock blev måndagens pokerspel en sådan natt vilket jag hade räknat med eftersom då umgicks jag med typ den enda som jag hålla uppe mig hela natten...sov två timmar den natten men det sket jag fullständigt i för det var länge sedan jag har varit så glad och skrattar så mycket....

Nej nu är det fan dags för att njuta lite av det liv jag faktiskt har är ganska less på att vara nerstämd och fundera på hur mina gamla sår ska läka..vi kör en ny taktik!! Den kallas att fokusera på dom bra sakerna och så får vi se hur det går...

Så nu gäller det bara att gå ut i vårsolen och återfå vårglädje jag kände av tidigare...en skön sak med att efter min påskvistelse så har jag fått tillbaka min "orka-bry-sig-om-man-är-duktig-attityd" det vill säga att jag orkar inte bry mig om det är lite stökigt hemma eller ifall jag tränade idag eller inte för i slutändan känns det enda som är viktigt är att det känns bra på insidan...

Honki stonki

Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst..

Har ni någon gång funderat över om någon annan hade levt ditt liv om denna person hade levt det bättre? Jag är lite då och då övertygad att någon annan hade kunnat uppskatta saker i mitt liv mer..inte varit så mörk och ständigt plågad av sitt förflutna..men jag har accepterat att vara lite mörk och plågad är sådan jag är och sådan jag vill vara...för ganska länge sedan fick jag frågan om vem i mitt liv som känner mig bäst..jag tror att olika personer i mitt liv vet olika saker om mig..sen finns det naturligtvis saker som endast jag vet..och just nu finns det endast en person som jag kanske en dag berättar en del av dom sakerna...

Inte för att denna person är min bästa vän..inte för att den personen är den mest ärliga jag känner och inte heller för att personen i fråga är min stora kärlek..jag vet bara att denna person är den enda jag kan berätta dessa saker för...men vem har inte hemligheter om sig själv??

Just nu ser jag fram emot en sommar full av kompisar, badande, staden som jag älskar och frihet...jag minns tillbaka till förra sommaren som var enormt händelserik och hoppas på en något lugnare i år men eftersom det är jag så vet man ju aldrig så noga;)

Honki Stonki

It will always return to you...

Idag vaknade jag upp med en gladare och mer positiv känsla i både kropp och själ...Jag råkade vell bara ut för lite "komma hem deprition" den brukar vara i ett dygn eller så och börjar oftast när jag sitter på tåget. Det hela kanske låter ganska skumt men ni måste förstå att min familj och mina vänner betyder enormt mycket och att bo så här långt bort är oerhört smärtsamt och känns som en stor prövning...vilket nog bara kommer bli värre nästa år när alla tvåor har flyttat härifrån och framför allt min älskling..tanken på att han ska flytta är enormt skrämmande och det är många som sager hela tiden "Men det är ju inte långt bort" eller "Det kommer gå jättebra" detta gör mig mest irrriterad..visst jag kommer vell att lära mig leva med det tror faktiskt att det värsta är själva "flytten" alltså sära på våra saker och se honom åka åt ett annat håll...jag vet att jag inte borde oroa mig i förtid och ett flertal föreläsare har sagt "oroa sig innan tentan är som att genomgå det hela två gånger" men va fan jag är en stört, knepp, skadad själ som inte har så lätt att välja oros mål..och vissa dagar vill jag bara få det överstökat så jag kan "gå vidare"...

Nej nu är det dags att flumma vidare i livet och kanske plugga (om jag nu orkar:P)

Honki stonki

Orka leva...orka vara ansvarsfull...

Jaha va fan hände nu?
Ibland blir jag lite chockad över min egna reaktion...har haft en helt underbar påsk..först landet med familjen som jag har saknat så..sen blev det även blåvittmatch i solsken med sl som jag inte träffat på länge och blåvitt bara krossade djurgården...till slut blev det även pokerkväll hemma hos hubbe..allt där var så underbart (förutom att själva spelandet gick skit) vi skrattade hela tiden och hade så kul, allt kändes så bra och var så kul...sen när jag träffar min älskade hund så borde det vara komplett så att säga? Men då börjar jag känna mig mer å mer nere...visst jag saknade honom mycket under påskhelgen men varför blev jag nere av tanken att åka hem igen? Jag älskar ju hyttan...

Det hela blev bara värre när jag satt och tittade på gossip girl och det hela gick åt helvete med allas förhållanden..jag känner her tårarna rinner som en flod ner för mina kinder och jag känner samtidigt hur rädslan för att flytta ifrån Johan väcker som en svart hål i mitt bröst..vad är jag så rädd för?? Är det min skräck för att bli ensam? Är jag rädd för att jag inte ska fixa ett långdistansförhållande? Är jag rädd för att det ska ta slut? Varför känner jag mig så jävla nere helt plötsligt? Jag har inte mått så här på flera månader ju...

Jag har inte tidigare kännt rädsla för att flytta isär..iaf inte på det här viset...just nu vill jag bara titta på någon tvserie och vräka i mig choklad och alkohol (det sista kommer jag dock inte göra) och totalt skita i allt nyttigt och sånt som är "bra" för mig...jag vill bara göra allt dåligt jag kan komma på...kanske i en hopp att min tomhet ska fyllas ut av allt onyttigt...

Visst det brukar vara jobbigt att åka tillbaka men inte så här jobbigt...funderar på att ringa sascha ikväll å bara gnälla av mig lite..hon och hubbe brukar vara dom som verkligen kan få mig att le igen bara av att prata lite med mig...å med tanke på att jag pratade med hubbe för första gången på ett halvår igår så känns det lite påfluget att ringa ikväll....

You can`t hurt me anymore

Våren har fört med sig en lite udda känsla av lugn och harmoni..
Jag har grävt lite i det förgångna på sitta tiden pga att jag skriver min lilla text vilket till en början gav upphov till en massa gamla minnen och ångest..nu känner jag mig mera i harmoni med mitt förflutna..jag vet att det är en del av mig och att jag inte vore mig om det inte vore för sakerna som har hänt mig.

Det pratas lite titt som tätt i olika serier mm att man har sina stora kärlekar..dom som man kommer tänka tillbaka på när man är gamla..sen finns det dom man träffar för att komma över ens stora kärlekar..jag vet inte om det är så i det "verkliga" livet..jag vet inte vad för typ av förhållande jag är i just nu men jag tror att all kärlek du får/ger i livet betyder något för vem du är och vem du kommer att vara när du är gamal och ser tillbaka...

Många har svårt att se hur man kan bli helt fast i en tvserie och gråta och hoppa i soffan medan du kämpar sida vid sida med dom olika karaktärna...jag älskar dom , jag hatar dom, jag vill ruska dom och be dom skärpa sig för dom ser inte vad som är precis framför dom..precis på samma sätt känner jag i det "verkliga" livet..jag älskar att höra olika personers livshistorier utan att dömma dom för det finns alltid en anledning till att vi beter oss som vi gör...ofta tror jag det beror på rädsla och osäkerhet..rädsla att inte bli omtyckt, att inte vara den vill vara, att missta den vi älskar, att bli sårade eller att bli lämnade ensamna...vad skulle hände om släppte kontrollen för en stund? Om vi vågade satsa på riktigt? Om vi vågade älska med hela vårt hjärta? Ibland behöver jag nog bara få den kraften jag behöver för att våga...Den får jag från mina vänner, min familj, från mina serier, från sporten och från det underbara vårvädret som gör att jag bara vill vara ute och le hela tiden...

I Think my winterdepression i finally over, funny i didn`t realiced i had one

VÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR!!!!!!

Jag trodde knappt det var möjligt längre men nu är vintern äntligen här! :D:D:D:D:D:D
Har varit ute och grillat med spatvåor nere vi sjön även kallad snuskkusten..var verkligen jättemysigt..när jag väl kom hem så tittade jag ut på solen men kände bara en lust att gå ut igen eller vara social igen...fick nog socialöverdos eller något sånt..kommer faktiskt sakna mina små spatvåor nästa år känner igen..men ikväll lät du som de skulle bli lite spel hemma hos schlemm å figgu vilket vore ganska kul om jag nu inte fastnar här hemma:P

Känns som vissa tankar som har tyngt min lilla hjärna den senaste tiden äntligen har gett med sig..bestämde mig för att nu är det nog orkar inte ha dom där längre och skava på min knackliga lilla vardag. Fundera på att gå och ta en promenad har nog fått även lite våröverdos!!

Honki stonki

I never was, I never will be.....

Det är inte som att glömma en gamal kärlek
Det är inte som att glömma sin första kyss
Det är som att glömma en del av sig själv
Det är som att glömma hur du blev övergiven som barn

Det är så många saker i mitt liv som jag behöver lämna bakom mig...alla är dom tunga och svåra på sitt sätt men det finns en grej som känns nästan omöjlig att "glömma".....

Sveket från sina föräldrar är på många sätt den värsta sorten..jag trodde att jag hade fått en pappa, jag trodde jag skulle få den normala familjen, jag trodde att vi skulle bli lyckliga..men så fel jag hade...
han söp mer eller mindre skallen av sig, gjorde oss rädda för att komma in till vårt egna hem, skämmde ut oss och sig själv....men trotts alla svek trotts all smärta så var det värsta av allt när jag skulle flytta 40 mil bort och människan inte ens sa hejdå för han låg och sov av sig ruset fran dagen innan..få saker har gjort så ont, ingen har lyckats att såra mig så djupt..

Hur kommer man över det djupaste sveket??
Hur får man tillit igen?
Hur gör jag honom till ett avslutat kapitel i mitt liv?

honki stonki

Till min älskade Jennie (L)

I Love you today, tomorrow and every day past then
I love you with heart, body and soul
My love for you is all i need
Your eyes is all i ever need to see

You are my beloved sister and friend
My love for you is the only thing that no one ever can take away
When i see your pain
It`s like my heart is falling into pices

I thinking of you every day
I am so very happy for you
I want all the wonderful things for you
I want you here every day

I know how it is feeling
I know the pain
I know the loneliness
I know the freedom of finding your place and your friends

You are so strong now
and i am so very proud
if you just know
how very much i want all if this for you

I thank god or who ever brought you to me
thank you for the greatest gift of all time
tkank you for giving me the family that saved my soul
thank you for let me share my life with the most wonderful and loving creature their is....

LOve you baby for better and for worse

Hat

Hat och kärlek...det finns dom som påstår att du kan inte hata någon förän du har älskat denna person först..att endast att ha blivit sviken av någon som du älskar/har älskat kan locka fram en sådan mörk känsla som hat...

Jag har svårt att hata människor..jag kan tycka väldigt illa om dom och dom kan ha sårat mig djupt men hatar dom gör jag sällan även om jag vissa gånger ha velat det väldigt gärna...
Hat känns på många sätt så enkelt..om du hatar någon rätt igenom så känns det enklare att leva med ellen någon jävla känsla av sorg, besvikelse och ilska....när medkänslan av denna person försvunnit är hatet kanske det enda du känner och på det viset skyddar du dig själv från smärtan...

men om alla gick runt med hat i deras hjärtan hur skulle då världen se ut?? Inte för att den är en sådan vacker å rättvis plats som det är men endå....om alla bara stängde in sina känslor i hatet så är det ju inte så att du kan gå runt hela ditt liv å hata en massa människor och må ett bra och trevligt liv...någon dag behöver du släppa på trycket och då kommer alla borttryckta känslor upp till ytan som du har gömt i en massa år....

men vissa personer vill jag bara hata...vill inte känna någon medkänsla för dom, tycka synd om dom eller älska dom..jag vill att dom försvinner ut ur mitt hjärta och ur mina tankar...

Honki stonki

Real love is not easy, it`s hard, painful och very complex...

Hur vet man om detta är ens livs stora kärlek??
Vad är egentligen kärlek?
Älskar du någon så mycket att du skulle dö för denna person?
Har kärleken några gränser?
Kan vi någonsin verkligen förlåta det stora sveket?
Kan man älska två personer exakt lika mycket?
Är det bara på tv/böcker som du träffar din stora kärlek??
Hur vet man när man borde släppa taget?
Hur får man sin själ att sluta älska en person?

Ibland tror jag vi inte behöver "våran livs kärlek" ibland behöver vi bara ha någon som ser än, som håller om än och som iaf intalar dig att denna älskar dig...

Jag vet det blev lite väl jobbiga å filosofiska frågor idag men bara började tänka på kärlek och framförallt den sorten som man ser i många tvserier när man tittar och känner att dom verkligen är som gjorde för varandra och ser hur olyckliga dom är utan den andra...känns inte lika självklart i ens "vanliga" liv....jag känner dock att man ska vara mer tacksam för den kärlek man ger och får av sina vänner, familj och från dom förhållande man får...det är såå många människor som skulle göra nästan allt för den typen av kärlek...

Det finns en risk i att leta för mycket för den perfekta att du faktiskt missar ditt livs kärlek på vägen...

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Just håller jag som sagt på att skriva av mitt liv och har funderat en hel del på ifall det är bra eller inte..ifall alla "gömda" minnen och känslor ännu en gång bubblar upp till ytan...vilket jag redan har kännt en tendens till...om dom kan leda mig in i deprition vilket jag har så lagom lust till faktiskt..men samtidigt funderar jag på ifall jag gör detta nu och tar tag i minnerna skriver ner dom och sedan kanske det är lättare att gå vidare? Att kunna släppa dom...vilket jag har försökt ett bra tag men är så där lagom lätt..Hur släpper man taget av all den gammla smärtan man har kännt?? Hur förlåter jag det som varit?? Hur låter jag mig själv bli fri? .......................

Honki stonki

Inställningen betyder allt...

Idag vaknade jag upp och något kändes annorlunda..kunde inte riktigt komma på vad de va..sen efter en stund kom jag på vad de var..jag har tenta imorgon och jag fullkomligt lugn inte ett nervositets tecken så långt ögat når..och istället då får panik som jag brukar få och klara av plugga för att jag pressar mig själv något så enormt för att in få in all text på än gång...så bara började jag läsa lungt å fint och trissdessen jag brukar känna var som bortblåst...:)

Detta kan bero på gårdagen..då jag hade spabehandlings examination..jag fick göra en aromainpackning vilket var väldigt skönt att få göra just den som känns så bra :) det hela gick bra tyckte jag men naturligtvis kom jag själv på en hög med saker som kunde gjorts bättre..

till sist kan jag i det lilla kontoret för att få lite kommentarer ifrån mina lärare..och dom började prata om vad som dom hade tyckt var bra..satt där å tänkte att snart borde ju allt jag gjorde fel komma på tal..men nejdå dom började prata om hur duktig jag var med kunden, om hur mycket jag verkade trivas med vad jag gjorde mm och dom kom inte på en endå sak jag kunde gjort bättre!! :D Jag var dessutom den enda i min grupp som kom ihåg att ge gästen vatten efter behandlingen...yay

Så nu går jag bara runt i mitt totala lugn och mår bra..På lördag kommer min mamma och leif hit på besök vilket ska bli så mysigt var länge sedan jag träffade dom sist..och imorgon efter tentan blir det buffymaraton med ugglan och pingu!! Kan det bli så mycket bättre?? :)

HOnki stonki

Solig morgon..

Solen skiner in genom mitt lilla fönster..tyvärr ser det ut som en härlig vinterdag i januari fast det snart är april:( Försvinn jävla snö!!!!! NU!!!!

Jag sitter och funderar lite på vad/vem som har format ens liv..vad är det för händelser coh personer som har gjort att man är den man är idag?? För egen del är det vell mamma, ensamheten, mobbningen, alkolismen, dingle.....när jag sitter och skriver en "lista" så inser jag att det inte är en person eller två händelser utan snarare vad som händer varje dag..vad jag känner och tänker på och hur jag väljer att bete mig..allt har format mig och alla personer ändras ständigt även om du själv kanske inte vill eller kan se det själv...

Har tenta i avslappningstekniker och mental träning på fredag och sitter och läser i boken..det står mycket jag redan är medveten om...som till exempel att livet blir lite vad du gör av det...positiva människor blir i många fall inte sjuka så ofta och på många sätt lyckas bättre i livet mycket på grund av sin positiva inställning till allt...men det är långt ifrån lätt att bli en positiv och glad karaktär..jag har under en lång tid vart motvillig till att bli en positivt filur..sätt framför mig en glad å fnittrig sak med blommig klänning och som bara tycker att allt är underbart hela tiden...och med den bilden i huvudet sprang jag åt andra hållet..men jag har kommit på att det kanske inte behöver vara så extremt..??

behöver kanske inte vara allt eller inget..genom att ha en lite mer positiv syn på sig själv och sitt liv så kan livet kännas något lättare och vardagen lite mindre grå och tråkig...för att citera H.C Andersen "hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardag" Det pratas mycket om att hitta guldkorna i vardagen..vad har varit positivt idag?? Kan vara saker som att du hann med bussen eller att person hjälpte dig ta ner corn flakesen från hyllan...men det kan vara en bar sak att testa...

Nu ska jag återgå till mina studier (visst är jag duktig!!!! :))

Honki stonki

Träna mentalt och förbättra ditt liv

Borde verkligen ta tag i pluggandet men som vanligt går det lite segt. Men men har rensat min gaderod idag iaf det känns allmänt bra:) Jag har även skrivit lite på min text om mitt liv vilket går oväntat bra måste jag säga..lite svårt bara att veta hur jag ska lägga upp den och vad som jag kan låta folk läsa och vad som är hemligt både för mig och andra jag känners skull. Just nu försöker jag minnas vad jag gjorde/kände när jag var typ tio år:P det är ganska kul att minnas hur livet var då innan man blev "förstörd" ocg började tänka på tok för mycket...

Det kändes ganska motigt att åka tillbaka till hyttan igen och när jag kollade in i våran stökiga lägenhet blev jag inte direkt gladare men efter att jag stötte på ugglan å pingvin och satte mig vid datorn så kändes allt mycket bättre..sen tycker jag att dom är lite elaka när dom spelar "Jennie let me love you, you now i do anything for you" då är det inte så jävla lätt att inte tänka på min älskade buuuus...syns snart igen vännen :)

Nu är det dags att återvända till bosse!!

Honki stonki

A new begining:)

Jahopp nu har jag startat en ny blogg. Varför då kan man ju undra..nja beror mest på att jag ahr känt ett behov att återhämta mig och gå vidare efter jag har slutat dingle, min mammas skildsmässa och förra sommaren som var ganska omtumlande...efter att framförallt ha chattat med suz i natt så insåg jag att det var dags.

Ska även börja skriva lite olika texter om mitt liv hittils och en del av dessa kommer jag att skriva i denna blogg.

Detta har varit en konstig vecka den blev till stora delar inte alls vad jag hade tänkt mig innan jag åkte ner. Skulle t.ex träffa sascha i onsdags men då var hon tvungen att jobba och vi skulle ses vid halv tio på kvällen och ta en drink vilket jag var en smula negativ till en början.
Men det var så grymt kul och jag vill snart göra det igen :D

Nu sitter jag i Linus (min kusin) säng och flummar, i morgon ska jag åka till ullared med mina kusiner och shoppa loss...yay!! :)
Har dessutom fått bättre kontakt igen med två saknade vänner vilket jag inte alls väntade mig...:) ni får ha det bäst!!

Honki stonki