Så länge vi båda andas

Long time no see

Jag borde verkligen gå hem och lägga mig men man gör sällan som man borde göra. Har varit och hälsat på min underbara vän som fyllde år. Där låg hon på sängen och läste inget ont anande när jag kom instövlande med en väldigt fantasifullt inslagen present. Så nu har jag softat, promenerat och supit på bohus malmön med min bästa vän och det är bara en person som gjorde att jag ville åka hem överhuvudtaget. Vi hinner vell träffas en halvtimme el något innan jag ska åka vidare till västerås..Ska bli så mysigt att träffa mamma men saknaden är ibland som en tung sten i bröstet som får tårarna att rinna så fort en tanke svävar i den riktingen..det kommer krävas en jävla massa kladdkaka och buffy för att kunna njuta av tiden med min camillosar.

Trots all kärlek och saknad så har jag en fråga jag skulle vilja fråga men jag vågar inte för sanningen skulle antagligen göra mig väldigt ledsen..för vem fan vill dela hjärta med någon? Även om han är min i praktiken..Jag skulle gå över eld och vatten för den kärlek jag känner men frågan är vad skulle han vara villig att ge upp för hans kärlek till mig? På ett eller annat sätt så hittar alltid de förflutna ett sätt att påminna mig vad som varit och troligen aldrig låta mig glömma helt...