first of all, you don't know me. second of all, you don't know me

hamnade för en stund sedan i en blogg där person i fråga var mer eller mindre besatt av one tree hill som iförsig är en helt fantastiskt serie på många vis men det hela kändes en smula extremt eller rättare sagt andra än jag skulle nog tycka det...jag som kan sitta natt och dag och titta på youtubevideos från one tree hill, buffy, grey`s anatomy mfl..jag älskar att fastna i deras värld..jag älskar dom för deras styrkor och svagheter.....jag älskar att vara lite nördig..jag älskar att skratta och glädjas med dom i svåra tider och att gråta med dom när livet sparkar dig hårt i magen gång på gång.

Jag har lovat mig själv att jag ska leva livet fullt ut, jag vill aldrig att jag ska bli gammal och bitter och tänka på allt som jag aldrig fick uppleva eller aldrig vågade göra. Ibland anser folk att jag är galen som gör vissa saker men jag vill inte leva ett liv fullt av ansvar, säkerhet osv jag vill ha ett liv fullt av passion för allt vad livet har att erbjuda..
allt från galna resor till våga vara sårbar..jag har aldrig vara någon pluggis utan jag pluggar endast så mycket som krävdes för att överleva och anledningen till det är enkel det är inte värt det..alla missade kvällar med vännerna eller timmarna gråtande med buffy....jag är en väldigt känslosam person jag skrattar, gråter osv i en enda röra och jag bryr mig inte vad folk tycker om det...jag bryr mig enormt mycket om andra människor och jag försöker alltid vara förstående men inser även att ibland måste du låta vissa du älskar gå för att inte bli lika skadad som dom är...jag älskar att vara denna vrickade, knäppa person jag är..jag tror man behöver vara lite knäpp för att överleva dagens stressande, krävande och smärtsama samhälle..

Nog om mitt galna liv..jag har suttit och samlat lite citat och funderar på att köpa någon bok och skriva ner dom bästa och galnaste om livet......jag har ju alltid lite små nya projekt som blir halvfärdiga innan jag tröttnar och kommer på något nytt som verkar spännande...jag kommer vara en sådan galen tant med halvt färdiga husprojekt som tillslut mina vänner får ryck på och hjälper mig att fixa klart dom;) hehe

HALEY: This Grease thing is a lie. I mean, what, you turn into some spandex wearing, cigarette smoking hussy and you get your man? That doesn’t work.
BROOKE: You were smoking?
HALEY: Even if it did, this is not who I am. I’m a tutor. I’m-I’m a… nerd!

Honki stonki

The heart has reasons that reason can not know

Jag satt och tittade på one tree hills säsongsavslutning för en stund sedan och så kom jag precis att tänka på hur vore de speciella ögonblicken i ditt liv utan kampen och smärtan?? Hur vore den stora kärleken om det bara var en march på rosa moln? Om vi aldrig kämpat för någon om allt bara kom skulle vi då missa vårt livs kärlek i förbifarten?

Jag tror inte att kärleken hade varit i närheten så fantastisk utan motgångarna i våra liv...många hade svårt att förstå hur jag kunde leva ihop med en person som jag var kär i men som inte hade känslor tillbaka..för det första så var jag ganska säker på att han bara förnekade för sig själv och för det andra efter allt som har hänt i mitt liv så har jag en väldig styrka och tro på att min instinkt och hjärta hade rätt...jag säger inte att det inte var smärtsamt eller att det är något som jag rekommenderar men i slutändan var det magiskt och jag har aldrig varit lyckligare än vad jag är just nu...

nej nog om kärlek eller iaf den sorten...

Jag har funderat på en annan sak..var fan kommer folks besatthet av att ha det rent runt sig el rättare sagt ha det kliniskt rent runt sig för jag fattar att folk inte vill ha det som jag har haft det vissa gånger. Men jag menar när dom får spel på att det ligger lite saker framme osv...hur gör det ens liv bättre att ha det kliniskt rent?? Hur gör det en till lyckligare? Vad ger dom rätten att prata nedlåtande till dom som har insett att det finns viktigare saker här i livet? Jag är trött på att folk som är ordningsamma i hemmet ofta anses vara "duktigare" eller på något sätt en bättre människa...jag har sätt stressen i deras ögon över oreda och även över att jag inte verkar bry mig utan tycker det känns mer personligt och mer hemtrevligt med lite damm i hörnen..hur kan det vara hälsosamt?

En annan intressant sak är att alla tv-serier, filmer mm säger alla samma sak att pengar å karriär inte spelar speciellt stor roll om du inte har kärlek i ditt liv men ändå så fortsätter den enorma hetsen efter att vara smalast efter att ha mest pengar och efter den perfekta karriären...hur hänger det hela ihop? Alla vet vad som egentligen borde betyda allt men hur många skulle slänga sin livs karriärchans i havet för kärleken? Jag skulle antagligen men hur många fler...men jag är ju å andra sidan kär i kärleken i alla dess former...

När min älskling pussar på mig och tittar mig i ögonen å där ser jag hur lycklig han är med mig eller när min buuuus inser att jag är på besök å halvt skriker å halvt gråter för att hon är så glad att se mig...när nästan hela min släkt gråter när mamma läser dikten jag skrivit till henne...det är då jag inser att det är nog mer än bara att jag haft "tur" jag har nog gjort något rätt också för att förtjäna att vara såpass älskad...

Honki stonki

New moon

Nu är jag mitt i mitt flytt/städkaos jag packar å packar å med blir det saker överallt men samtidigt jag bryr mig inte om det är saker överallt jag tycker det mest känns hemtrevligt och det ger mig en känsla av lugn. Min senaste besatthet av twilight-serien får vänta lite..jag tillåter inte mig själv att läsa när jag ska gå å lägga mig för då kan jag fastna och läsa hela natten och det är inge bra just nu...

Mitt simkort till min mobil har på sistone inte funkat (men borde funka snart igen)..detta trodde jag skulle ge mig panik men tvärt om så är det ganska skönt..jag är här mitt i skogen ingen kan ringa mig osv det var rätt skönt faktiskt plus att gamla plågsamma tankar nu verkar ha släppt taget om mig och jag känner mig fridfull och glad trotts av högen med skolarbete och att Johan ska flytta..trotts allt så känns livet ganska bra och inte stressen av ifall jag får sommarjobb eller inte verkar påverka mig direkt heller något mer...

-Life is not always black and white..you can`t look down at someone before you have been there yourself..everything is not always that easy..life is not just black and white...

I love you baby

Jahopp då ska jag snart åka hem igen då. Imorgon går lasset hem igen och det ska bli sååå underbart att träffa Johan igen saknar honom väldigt mycket jag hoppas fortfarande att det ska bli lättare med tiden att saknaden inte ska vara lika jobbig ssom den är nu..men det brukar bli lättare när jag har fått höra hans röst igen. Nu ska jag bara njuta av att vara med honom av att ha en hel sommar där vi kan njuta av varandrats sällskap daag å natt.....
Annars har första maj å valborg varit helt underbart med familj å vänner plus fantastiskt väder! :)
Men som sagt imorgon bär det iväg till hyttan och då¨blir det nästan sex timmar på buss till hällefors och sedan hämtar en väääldigt snäll klasskompis till mig där så jag kan ta mig till hyttan..för sista bussen till hyttis går 18.10 och jag är där med swebuss 18.35 säger bara smart där länstrafik! Men nu ska jag nog sova....

Gonatt!!

Honki stonki