Jag satt och tittade på one tree hills säsongsavslutning för en stund sedan och så kom jag precis att tänka på hur vore de speciella ögonblicken i ditt liv utan kampen och smärtan?? Hur vore den stora kärleken om det bara var en march på rosa moln? Om vi aldrig kämpat för någon om allt bara kom skulle vi då missa vårt livs kärlek i förbifarten?
Jag tror inte att kärleken hade varit i närheten så fantastisk utan motgångarna i våra liv...många hade svårt att förstå hur jag kunde leva ihop med en person som jag var kär i men som inte hade känslor tillbaka..för det första så var jag ganska säker på att han bara förnekade för sig själv och för det andra efter allt som har hänt i mitt liv så har jag en väldig styrka och tro på att min instinkt och hjärta hade rätt...jag säger inte att det inte var smärtsamt eller att det är något som jag rekommenderar men i slutändan var det magiskt och jag har aldrig varit lyckligare än vad jag är just nu...
nej nog om kärlek eller iaf den sorten...
Jag har funderat på en annan sak..var fan kommer folks besatthet av att ha det rent runt sig el rättare sagt ha det kliniskt rent runt sig för jag fattar att folk inte vill ha det som jag har haft det vissa gånger. Men jag menar när dom får spel på att det ligger lite saker framme osv...hur gör det ens liv bättre att ha det kliniskt rent?? Hur gör det en till lyckligare? Vad ger dom rätten att prata nedlåtande till dom som har insett att det finns viktigare saker här i livet? Jag är trött på att folk som är ordningsamma i hemmet ofta anses vara "duktigare" eller på något sätt en bättre människa...jag har sätt stressen i deras ögon över oreda och även över att jag inte verkar bry mig utan tycker det känns mer personligt och mer hemtrevligt med lite damm i hörnen..hur kan det vara hälsosamt?
En annan intressant sak är att alla tv-serier, filmer mm säger alla samma sak att pengar å karriär inte spelar speciellt stor roll om du inte har kärlek i ditt liv men ändå så fortsätter den enorma hetsen efter att vara smalast efter att ha mest pengar och efter den perfekta karriären...hur hänger det hela ihop? Alla vet vad som egentligen borde betyda allt men hur många skulle slänga sin livs karriärchans i havet för kärleken? Jag skulle antagligen men hur många fler...men jag är ju å andra sidan kär i kärleken i alla dess former...
När min älskling pussar på mig och tittar mig i ögonen å där ser jag hur lycklig han är med mig eller när min buuuus inser att jag är på besök å halvt skriker å halvt gråter för att hon är så glad att se mig...när nästan hela min släkt gråter när mamma läser dikten jag skrivit till henne...det är då jag inser att det är nog mer än bara att jag haft "tur" jag har nog gjort något rätt också för att förtjäna att vara såpass älskad...
Honki stonki
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar