If a gave you my life

Jag sitter i min säng, i min pjamas och tittar på youtubevideos på onetreehill mojs och så inser jag helt plötsligt något och känner hur tårarna rinner ner för min kinder...men detta är nog mitt livs andra gång som jag gråter av lycka...första gången var den 5 januari och jag satt helt naken i min säng och tittade på min underbara fojkvän som tittade tillbaka på mig och jag sa -jag älskar dig detta var något jag försökt att inte säga för den smärtan de ger när den andra inte kan säga det tillbaka..men så tittar han tillbaka på mig medan jag lite ångrar att jag sa det och så efter en del trevanden så säger han -jag älskar dig till mig..detta var ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma...då grät jag endast av lycka..Idag var den andra gången..och idag var det egentligen ingen speciell händelse som sist utan han skrev på msn " men en go kratta" efter att jag hade sagt att han skrev som en kratta..detta i samband med att jag såg en video och jag insåg att min kärlek till honom hade hade kommit till en högre nivå..jag tänkte på att han skulle komma hem om en stund och jag fylldes av glädje..jag kände inte längre ångesten för att han ska flytta utan jag kände bara glädje och lycka över vad jag har och över vad vi kommer att ha under en lång tid framöver..

Love can be pretty great...

Honki stonki

Tre år i Dingle

Det har nu gått två år....................................

Här är ett dagboksinlägg jag skrev strax innan studenten:

"jag har under en lång tid försökt att inte tänka på el förtränga alla tankar om hur nära studenten e nu går det inte längre har en hel del att plugga ifall jag ska hinna färdigt i tid och igentligen vill ja bara slappa å njuta av tiden som e kvar.....å så pratar man me sl inte så bra för då börja vi diskutera hur hemskt det hela är hur lite tid de e kvar hur mycket vi har att göra å så fan vad jobbigt !!!
Igentligen e ja jävligt skoltrött men de handlar inte om att jag kommer att sakna allt pluggande de e att jag kommer att sakna de tre bästa åren i mitt liv. Hur jag fasar inför att behöva flytta ifrån mitt hem å ifrån ” min familj ”.....fan ta dig nu blev ja ju deppig har jag varken lust el tid med....

Domedagen 27/4 :( :( "

jag tror jag skrev det den 1 mars 2007

Men som sagt tiden rullar på och det var nu ett tag sedan studenten och mycket i mitt liv har ändrat sig det finns personer från den tiden som har försvunnit ur mitt liv och sen har det tillkommit några..jag kommer aldrig någonsin ångra den tiden som var...sommaren efter studenten var på många sätt den värsta i mitt liv..hemma var det ett mindre helvete mina föräldrar skulle skilja sig, jag var kk med johan och det var allt annat än lätt att vara med någon som egentligen vill ha någon annan men samtidigt fick jag en möjlighet att fly någonstans, saknaden av dingle var enorm och jag saknade min vänner väldigt mycket.........

Idag är mitt liv ändå bra det känns som jag mår bra, har en massa vänner runt mig som betyder en massa, min mamma har det bra igen, jag är lycklig tillsamans med Johan och min fysiska och psykiska hälsa är mycket bättre...men vissa dagar kan jag bara drömma mig bort till livet jag hade då när jag var där..det är dock väldigt skönt att slippa all dramatik som jag hade både hemma hos mina föräldrar och på dingle för jag lovar er trycker ni ihop över hundra 16-åringar som de flesta mår just då eller har mått psykiska dåligt i små trånga rum då kommer det bli en ganska dramatisk tillställning;)

I see you..i love you...

Bara för att en person ser glad ut och är framgångsrik betyder det inte att det inte har ett helvete inombords..känns som många som har lyckats har haft en jobbig uppväxt..man kanske behöver veta hur jävligt livet kan vara eller ha vana att kämpa för att verkligen nå sina riktigt stora mål? Det är ofta så att antingen bryter du ihop av all smärta eller så växer du dig stackare än någonsin tidigare förut..jag tror att starka personer hitta styrkan i de små sakerna i livet och jag tror vi behöver dom för att orka med det hårda livet..all smärta, all besvikelse, alla hårda ord och jag tror att vi kan bara gömma oss från sanningen en viss period en dag kommer allt det vi gömt undan och knacka på dörren och frågan är du redo när det väl gör det?

"förlåtselse ges inte för att de förtjänar det utan för att de behöver det"

Är du beredd att förlåta dom som förosakat dig smärta?

Jag är en väldigt förlåtande person men även jag har en gräns................................

honki stonki

You are the sun in my life

Det är lördag en helt underbar lördag! Igår blev pm:et klart och idag ska det bli promenad, sola och bara njuta av livet...det blir nog även att packa lite inför flytten och även att titta på blåvittmatch på tv!! På onsdag ska jag åka till götet igen och har en hel del inplanerat bla köpa present, bio, äta på restaurang och träffa lite kompisar..min älskade kusin fyller 20 den första maj vilket känns jätteskumt..men jag är så stolt över den personen han är idag och jag saknar honom så mycket när han bor så många mil bort..alltid när jag känner mig nere kan jag alltid krama honom så mår jag bättre igen för jag vet att han alltid kommer att finnas där vid min sida.....

Honki stonki

A girl like you are impossible to find

Igår pratade jag med min blivande hyresvärd och jag ska flytta in den 14 maj! Jag har dessutom tänkt en del på vad som händer om jag inte får jobb i sommar och det hela ändå inte så förjävligt jag har ändå så mycket pengar att det går nog även om det kommer bli tajt och mitt sparkonto kommer att stå på noll när sommaren är slut...men det kommer att vara okej och annars skulle jag säkert kunna låna lite pengar av släktingar. Jag är även stolt över mig själv som tränade igår fast jag inte kände något motivation och det var ganska kul när jag väl var där...men nu är det dags att packa lite till som planeringsfreaket jag är...

Honki stonki

My belive in love is back..

Kärlek är något som jag under en lång tid har trott på..jag har trott att dom som är menade för varandra kommer förr eller senare att hitta till varandra..jag tror på att kärleken kan rädda ditt liv bara du låter den göra det..jag tror även på att det är inget man ska vara rädd för..Ibland tror jag bara att jag behöver påminna mig själv om detta genom olika typer av kärlekshistorier..

Efter att jag verkligen har sett baksidan av kärleken så har jag kännt tvivel på dess styrka och krafft. Men var skulle jag vara och vem skulle jag vara utan den? Utan min mammas kärlek till mig? Utan Jennie och hennes familj? Utan Mina vänner? Utan Johan?
Kärleken kan göra dig till den lyckligaste personen på jorden bara du låter den...

Jag har börjat att packa nu lite inför flytten som nu är mindre än en månad bort..egentligen vill jag flytta nu på en gång! Dock så får jag dubbla hyror vilket jag inte har råd med..men det känns bra att börja packa redan för tiden rullar på fort..plus att det är ganska mycket saker som ska packas ner i olika lådor..hela flytten från johan känns inte lika tung längre det känns som jag har fått nyfunnen tro på vårat förhållande...:)

Honki stonki

Den nystartade kulan dog redan vid startlinjen...

Universiumet hatar mig!! Eller är det ödet som försöker få mig att fatta något?
Iaf efter att jag hade chattat med schlemm häromdagen så beslöt jag mig för att en gång för alla släppa alla gamla negativa känslor runt mitt och johans förhållande (för er som inte vet så var vi kk och bodde ihop i över ett år och under den tiden var jag kär i honom men han inte i mig, det var iaf vad han sa även om allt han gjorde visade de motsatta. Till slut "gjorde jag slut" och efter två veckor så hade han ändrat sig..men även efter det så hade jag svårt att släppa in honom igen..detta var nu åtta månaders sedan och en dag).

Jag har iaf fått tillbaka tankarna på den här tiden och det var en ganska mörk tid på många sätt. men nu hade jag som sagt bestämt mig att satsa allt på ett kort och verkligen satsa på vårt förhållande dvs försöka släppa allt gamalt...men så tittar vi på onetreehill och i det avsnittet så säger julian till brooke att han älskar henne men hon säger det inte tillbaka..detta känner jag allt för väl igen för det sa jag till honom när vi var kk och även sen när vi blev tillsamans utan att få höra det tillbaka..för att göra hela saken ännu bättre så var det ett annat par som gjorde slut för att deb tyckte att det var bäst för skills skull...hur ofta händer det i verkligenheten egentligen??
tycker ofta det händer i serier men känns inte som det är så vanligt i verkligenheten att man gör slut för den andra personens skull...

Det ville jag egentligen hade Johan hade gjort under våran kk-tid för jag var inte i närheten tillräckligt stark för att göra det själv även om jag det enormt ont att vara i en sådan relation. Tänkte typ att det var bättre att ha någon än ingen alls vilket det säkert var under ett väldigt kort perspektiv men i det långa loppet får man djupa sår av det och fula ärr som tar lång tid att läka...

Iaf jag bestämde mig för släppa allt och satsa..delvis för att jag tror inte vårat förhållande överlever en flytt annars och för att jag ska må bra...men att se det avsnnittet var som att få ett slag i magen..men jag får vell ta det som schlemm säger att jag får se det som en utmaning och inte som den dumma rösten i mitt huvud vill..dvs att jag inte borde ha gått in i detta förhållandet efter allt som varit..men jag älskar honom och vill satsa på det här! Så nu ska jag försöka glömma och verkligen förlåta det som varit och gå vidare!

Honki stonki

Dags att låta mig själv vara lycklig...

Nu har jag en helg framför mig vilket brukar göra mig på bra humör vilket det gör även en denna gång :) Just nu sitter jag i lång msnkonversation med schlem och lite allt möjligt skräp som brukar ta ett bra tag:P det gör mig dock inget för jag tycker det är roligt och givande..jag älskar mina "mitt-i-natten-konversationer" med folk både när man träffas och via andra apparater..det är något speciellt med att sitta och snacka hela natten..och det hela blir ännu lite mera speciellt när man ser det ljusna utanför och håller på att bli nästa dag..det blir sällan av dock delvis pga typ hela dagen efter blir förstörd av trötthet och att jag sover halva dagen...dock blev måndagens pokerspel en sådan natt vilket jag hade räknat med eftersom då umgicks jag med typ den enda som jag hålla uppe mig hela natten...sov två timmar den natten men det sket jag fullständigt i för det var länge sedan jag har varit så glad och skrattar så mycket....

Nej nu är det fan dags för att njuta lite av det liv jag faktiskt har är ganska less på att vara nerstämd och fundera på hur mina gamla sår ska läka..vi kör en ny taktik!! Den kallas att fokusera på dom bra sakerna och så får vi se hur det går...

Så nu gäller det bara att gå ut i vårsolen och återfå vårglädje jag kände av tidigare...en skön sak med att efter min påskvistelse så har jag fått tillbaka min "orka-bry-sig-om-man-är-duktig-attityd" det vill säga att jag orkar inte bry mig om det är lite stökigt hemma eller ifall jag tränade idag eller inte för i slutändan känns det enda som är viktigt är att det känns bra på insidan...

Honki stonki

Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst..

Har ni någon gång funderat över om någon annan hade levt ditt liv om denna person hade levt det bättre? Jag är lite då och då övertygad att någon annan hade kunnat uppskatta saker i mitt liv mer..inte varit så mörk och ständigt plågad av sitt förflutna..men jag har accepterat att vara lite mörk och plågad är sådan jag är och sådan jag vill vara...för ganska länge sedan fick jag frågan om vem i mitt liv som känner mig bäst..jag tror att olika personer i mitt liv vet olika saker om mig..sen finns det naturligtvis saker som endast jag vet..och just nu finns det endast en person som jag kanske en dag berättar en del av dom sakerna...

Inte för att denna person är min bästa vän..inte för att den personen är den mest ärliga jag känner och inte heller för att personen i fråga är min stora kärlek..jag vet bara att denna person är den enda jag kan berätta dessa saker för...men vem har inte hemligheter om sig själv??

Just nu ser jag fram emot en sommar full av kompisar, badande, staden som jag älskar och frihet...jag minns tillbaka till förra sommaren som var enormt händelserik och hoppas på en något lugnare i år men eftersom det är jag så vet man ju aldrig så noga;)

Honki Stonki

It will always return to you...

Idag vaknade jag upp med en gladare och mer positiv känsla i både kropp och själ...Jag råkade vell bara ut för lite "komma hem deprition" den brukar vara i ett dygn eller så och börjar oftast när jag sitter på tåget. Det hela kanske låter ganska skumt men ni måste förstå att min familj och mina vänner betyder enormt mycket och att bo så här långt bort är oerhört smärtsamt och känns som en stor prövning...vilket nog bara kommer bli värre nästa år när alla tvåor har flyttat härifrån och framför allt min älskling..tanken på att han ska flytta är enormt skrämmande och det är många som sager hela tiden "Men det är ju inte långt bort" eller "Det kommer gå jättebra" detta gör mig mest irrriterad..visst jag kommer vell att lära mig leva med det tror faktiskt att det värsta är själva "flytten" alltså sära på våra saker och se honom åka åt ett annat håll...jag vet att jag inte borde oroa mig i förtid och ett flertal föreläsare har sagt "oroa sig innan tentan är som att genomgå det hela två gånger" men va fan jag är en stört, knepp, skadad själ som inte har så lätt att välja oros mål..och vissa dagar vill jag bara få det överstökat så jag kan "gå vidare"...

Nej nu är det dags att flumma vidare i livet och kanske plugga (om jag nu orkar:P)

Honki stonki

Orka leva...orka vara ansvarsfull...

Jaha va fan hände nu?
Ibland blir jag lite chockad över min egna reaktion...har haft en helt underbar påsk..först landet med familjen som jag har saknat så..sen blev det även blåvittmatch i solsken med sl som jag inte träffat på länge och blåvitt bara krossade djurgården...till slut blev det även pokerkväll hemma hos hubbe..allt där var så underbart (förutom att själva spelandet gick skit) vi skrattade hela tiden och hade så kul, allt kändes så bra och var så kul...sen när jag träffar min älskade hund så borde det vara komplett så att säga? Men då börjar jag känna mig mer å mer nere...visst jag saknade honom mycket under påskhelgen men varför blev jag nere av tanken att åka hem igen? Jag älskar ju hyttan...

Det hela blev bara värre när jag satt och tittade på gossip girl och det hela gick åt helvete med allas förhållanden..jag känner her tårarna rinner som en flod ner för mina kinder och jag känner samtidigt hur rädslan för att flytta ifrån Johan väcker som en svart hål i mitt bröst..vad är jag så rädd för?? Är det min skräck för att bli ensam? Är jag rädd för att jag inte ska fixa ett långdistansförhållande? Är jag rädd för att det ska ta slut? Varför känner jag mig så jävla nere helt plötsligt? Jag har inte mått så här på flera månader ju...

Jag har inte tidigare kännt rädsla för att flytta isär..iaf inte på det här viset...just nu vill jag bara titta på någon tvserie och vräka i mig choklad och alkohol (det sista kommer jag dock inte göra) och totalt skita i allt nyttigt och sånt som är "bra" för mig...jag vill bara göra allt dåligt jag kan komma på...kanske i en hopp att min tomhet ska fyllas ut av allt onyttigt...

Visst det brukar vara jobbigt att åka tillbaka men inte så här jobbigt...funderar på att ringa sascha ikväll å bara gnälla av mig lite..hon och hubbe brukar vara dom som verkligen kan få mig att le igen bara av att prata lite med mig...å med tanke på att jag pratade med hubbe för första gången på ett halvår igår så känns det lite påfluget att ringa ikväll....

You can`t hurt me anymore

Våren har fört med sig en lite udda känsla av lugn och harmoni..
Jag har grävt lite i det förgångna på sitta tiden pga att jag skriver min lilla text vilket till en början gav upphov till en massa gamla minnen och ångest..nu känner jag mig mera i harmoni med mitt förflutna..jag vet att det är en del av mig och att jag inte vore mig om det inte vore för sakerna som har hänt mig.

Det pratas lite titt som tätt i olika serier mm att man har sina stora kärlekar..dom som man kommer tänka tillbaka på när man är gamla..sen finns det dom man träffar för att komma över ens stora kärlekar..jag vet inte om det är så i det "verkliga" livet..jag vet inte vad för typ av förhållande jag är i just nu men jag tror att all kärlek du får/ger i livet betyder något för vem du är och vem du kommer att vara när du är gamal och ser tillbaka...

Många har svårt att se hur man kan bli helt fast i en tvserie och gråta och hoppa i soffan medan du kämpar sida vid sida med dom olika karaktärna...jag älskar dom , jag hatar dom, jag vill ruska dom och be dom skärpa sig för dom ser inte vad som är precis framför dom..precis på samma sätt känner jag i det "verkliga" livet..jag älskar att höra olika personers livshistorier utan att dömma dom för det finns alltid en anledning till att vi beter oss som vi gör...ofta tror jag det beror på rädsla och osäkerhet..rädsla att inte bli omtyckt, att inte vara den vill vara, att missta den vi älskar, att bli sårade eller att bli lämnade ensamna...vad skulle hände om släppte kontrollen för en stund? Om vi vågade satsa på riktigt? Om vi vågade älska med hela vårt hjärta? Ibland behöver jag nog bara få den kraften jag behöver för att våga...Den får jag från mina vänner, min familj, från mina serier, från sporten och från det underbara vårvädret som gör att jag bara vill vara ute och le hela tiden...

I Think my winterdepression i finally over, funny i didn`t realiced i had one

VÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR!!!!!!

Jag trodde knappt det var möjligt längre men nu är vintern äntligen här! :D:D:D:D:D:D
Har varit ute och grillat med spatvåor nere vi sjön även kallad snuskkusten..var verkligen jättemysigt..när jag väl kom hem så tittade jag ut på solen men kände bara en lust att gå ut igen eller vara social igen...fick nog socialöverdos eller något sånt..kommer faktiskt sakna mina små spatvåor nästa år känner igen..men ikväll lät du som de skulle bli lite spel hemma hos schlemm å figgu vilket vore ganska kul om jag nu inte fastnar här hemma:P

Känns som vissa tankar som har tyngt min lilla hjärna den senaste tiden äntligen har gett med sig..bestämde mig för att nu är det nog orkar inte ha dom där längre och skava på min knackliga lilla vardag. Fundera på att gå och ta en promenad har nog fått även lite våröverdos!!

Honki stonki

I never was, I never will be.....

Det är inte som att glömma en gamal kärlek
Det är inte som att glömma sin första kyss
Det är som att glömma en del av sig själv
Det är som att glömma hur du blev övergiven som barn

Det är så många saker i mitt liv som jag behöver lämna bakom mig...alla är dom tunga och svåra på sitt sätt men det finns en grej som känns nästan omöjlig att "glömma".....

Sveket från sina föräldrar är på många sätt den värsta sorten..jag trodde att jag hade fått en pappa, jag trodde jag skulle få den normala familjen, jag trodde att vi skulle bli lyckliga..men så fel jag hade...
han söp mer eller mindre skallen av sig, gjorde oss rädda för att komma in till vårt egna hem, skämmde ut oss och sig själv....men trotts alla svek trotts all smärta så var det värsta av allt när jag skulle flytta 40 mil bort och människan inte ens sa hejdå för han låg och sov av sig ruset fran dagen innan..få saker har gjort så ont, ingen har lyckats att såra mig så djupt..

Hur kommer man över det djupaste sveket??
Hur får man tillit igen?
Hur gör jag honom till ett avslutat kapitel i mitt liv?

honki stonki