You can`t hurt me anymore

Våren har fört med sig en lite udda känsla av lugn och harmoni..
Jag har grävt lite i det förgångna på sitta tiden pga att jag skriver min lilla text vilket till en början gav upphov till en massa gamla minnen och ångest..nu känner jag mig mera i harmoni med mitt förflutna..jag vet att det är en del av mig och att jag inte vore mig om det inte vore för sakerna som har hänt mig.

Det pratas lite titt som tätt i olika serier mm att man har sina stora kärlekar..dom som man kommer tänka tillbaka på när man är gamla..sen finns det dom man träffar för att komma över ens stora kärlekar..jag vet inte om det är så i det "verkliga" livet..jag vet inte vad för typ av förhållande jag är i just nu men jag tror att all kärlek du får/ger i livet betyder något för vem du är och vem du kommer att vara när du är gamal och ser tillbaka...

Många har svårt att se hur man kan bli helt fast i en tvserie och gråta och hoppa i soffan medan du kämpar sida vid sida med dom olika karaktärna...jag älskar dom , jag hatar dom, jag vill ruska dom och be dom skärpa sig för dom ser inte vad som är precis framför dom..precis på samma sätt känner jag i det "verkliga" livet..jag älskar att höra olika personers livshistorier utan att dömma dom för det finns alltid en anledning till att vi beter oss som vi gör...ofta tror jag det beror på rädsla och osäkerhet..rädsla att inte bli omtyckt, att inte vara den vill vara, att missta den vi älskar, att bli sårade eller att bli lämnade ensamna...vad skulle hände om släppte kontrollen för en stund? Om vi vågade satsa på riktigt? Om vi vågade älska med hela vårt hjärta? Ibland behöver jag nog bara få den kraften jag behöver för att våga...Den får jag från mina vänner, min familj, från mina serier, från sporten och från det underbara vårvädret som gör att jag bara vill vara ute och le hela tiden...

I Think my winterdepression i finally over, funny i didn`t realiced i had one