Rädslan förstår mig mer

Då sitter jag i en husvagn i västerås och för några dagar sedan satt jag i en stuga på bohus malmön lite sådär lagom packad med min bästa kompis och några killar. Då fick jag meddelande som fick jag att känna som någon hade vridit tillbaka klockan ett år tillbaka i tiden för att bestraffa mig för att jag inte uppskattar det jag har nu mer än vad jag gör...

Misstro mig inte förra sommaren var fantastisk på sitt sätt. Jag var modig, stark, hade mitt första riktiga jobb och var omgiven om människor som jag älskar. Men samtidigt var den hård, smärtsam, ensam och jag var rädd och kände mig svag. Det fanns saker då som räddade mig för att ramla långt ner i träsket. Sascha var en av dom..hubbe hade sin del men framförallt så var det min beslutsamhet att jag var tvungen att rädda mig själv och sluta känna mig som ett offer. Jag insåg att hur mycket du älskar spelar ingen större roll om du inte får något tillbaka. Om du gång på gång blir slagen av dom vassa orden gång på gång. Jag smällde till min rädsla med ett ordentligt slag så att den var medvetslös tills jag inte kunde ta tillbaka min på många sätt svåra handling.
Jag har många gånger efter det undrat hur mitt liv hade sätt ut om jag inte hade gått tillbaka. Men jag ångrar aldrig mig för det jag har idag är så underbart att jag skulle aldrig vilja vara utan det. Jag ångrar aldrig att jag var stark, jag ångrar aldrig att jag gav kärleken ännu en chans. Speciellt inte när jag tittar på glädjen i hans ögon och ser hur otroligt mycket han älskar mig. Jag hade rätt. Jag gav det tid, jag gav honom tid och jag trodde på oss när ingen annan gjorde det och för det är jag stolt över mig själv och över var vi är idag.

Alla kärlekshistorier är inte kärlek vid första ögonblicket utan gamla ex och rädsla för att öppna sig..riktig kärlek är smärtsam, vacker och något som du ständigt måste arbeta med och slåss för..det slutar inte alltid vackert det slutar ganska ofta med brustet hjärta men att inte ge det en chans är så mycket värre..att aldrig för känna på det sättet är inget jag skulle någonsin skulle vilja gå miste om...

Så länge vi båda andas

HOnki stonki