Hat

Hat och kärlek...det finns dom som påstår att du kan inte hata någon förän du har älskat denna person först..att endast att ha blivit sviken av någon som du älskar/har älskat kan locka fram en sådan mörk känsla som hat...

Jag har svårt att hata människor..jag kan tycka väldigt illa om dom och dom kan ha sårat mig djupt men hatar dom gör jag sällan även om jag vissa gånger ha velat det väldigt gärna...
Hat känns på många sätt så enkelt..om du hatar någon rätt igenom så känns det enklare att leva med ellen någon jävla känsla av sorg, besvikelse och ilska....när medkänslan av denna person försvunnit är hatet kanske det enda du känner och på det viset skyddar du dig själv från smärtan...

men om alla gick runt med hat i deras hjärtan hur skulle då världen se ut?? Inte för att den är en sådan vacker å rättvis plats som det är men endå....om alla bara stängde in sina känslor i hatet så är det ju inte så att du kan gå runt hela ditt liv å hata en massa människor och må ett bra och trevligt liv...någon dag behöver du släppa på trycket och då kommer alla borttryckta känslor upp till ytan som du har gömt i en massa år....

men vissa personer vill jag bara hata...vill inte känna någon medkänsla för dom, tycka synd om dom eller älska dom..jag vill att dom försvinner ut ur mitt hjärta och ur mina tankar...

Honki stonki